Igår var vi på båtutflykt till Manavgat. Jag har varit där ett par gånger tidigare, men Helga var så liten sist, att hon inte kom ihåg.
Vi blev hämtade vid hotellet av en man som kom sent och sen stressade oss för att vi skulle skynda oss till bussen, som sedan hämtade upp turister i hela Side och därefter tog oss till båten - eller i närheten av båten.
Jag hade betalat 50 lira i handpenning och han skulle ha ytterligare 40 av mig, men hade inte växel på en femtiolapp. Det är ofta så att man får vänta på sin vä.xel, men jag blev irriterad när han bad mig vänta på växeln innan jag gick ombord. Jag såg ju hur båten fylldes och hur de bästa platserna togs. Helga och Maja gick ombord, men jag stressade i alla fall och sa att jag inte ville bli sist.
Vi hade en fin båttur längs straden och såg Side från havet. Jag fotograferade mycket. Sen kom vi till där Manavgatfloden rinner ut i havet och där var det stopp för bad och lunch. Vi fick benig orensad fisk, som var grillad och smakade gott.
Sen fortsatte vi uppför floden ca fyrtiofem minuter. Vi hade köpt biljetter till vattenfallen i Manavgat och fick byta från båt till buss när vi närmade oss. Det skulle ingå transport i utflyktens pris, men inträdet var egetligen bara drygt en euro, fast vi fick betala två per person. Inget att bråka om, en när vi kom ut från parken, hittade vi inte vår buss. Den hade förmodligen redan kört, fast vi var punktliga.
Vi hoppade på en annan buss, som var omärkt, men tydligen tillhörde samma resebolag. Vi kände igen morgonens chaufför när vi kom till marknaden. Två timmar var vi utlovde där, men det krympte till en, när vi blev avsläppta. Vi fick en ca tre cm stor karta och uppmanades att vara tillbaka vid bussen efter en timme. Då bestämde vi oss för att rymma.
Maja och Helga köpte varsin armbandsklocka för tio respektive nio euro. De överlät prutandet på mig. Helga köpte två spel till sin Nintendo DS för tjugofem euro.
Jag köpte ett halvt kilo körsbär och sju par kallingar till yngste sonen.
Vi drack vatten, turkiskt kaffe och cola på ett litet fik på marknaden. Där köpte vi också ett antal virkade servettställ, som ägarens mor tillverkat. Det blev ett extra istället för växel tillbaka på de tio lira jag betalade drickat med.
Sen tog vi en dolmus hem och var tillbaka på hotellet vid femtiden. Det kändes rätt lagom, istället för att åter åka buss, båt och buss.
